Tjoo allihopa. 

Nu är det såhär att en väldigt fin och graciös ponny från stallet har nu galopperat upp till dem gröna ängarna i Trapalandia.

Och.... En av mina allra bästa vänner från stallet var hennes skötare och hon hade verkligen fäst sig vid Nema. 

Det var liksom dem två och ingen annan. Dem var gjorda för varandra. När något hade hänt gick Sara till Nema, även om det inte var något trisst. DEt var så underbart att se dem tsm Men nu var det dags att gå skilda vägar. 

Jag och Julia blev VÄLDIGT ledsna igår hela kvällen för Sara för att det var tufft att se henne så ledsen som hon var. Jag var med henne i stalelt igår och hon skulle rida. 

Redan att hon hade kraft att rida var så tufft av henne. Hon höll in tårarna allt vad hon kund eoch hon lyckades bra. Men jag vet att innerst inne ville hon bara släppa ut allt. 

Nema hade haft mask väldig tlänge och nu kund eman inte göra något annat än att askicka upp henne till dem evigt gröna ängarna. Men det possitiva är att där upp lider hon inte längre. 

R.I.P världens finaste Nema. 

Och Sara om du läser detta vet du att jag ALLTID finns för dig. 

/// Anna